| Välkommen till VSF Sitter du också längst bak på föreläsningarna och tycker att det saknas alternativa teorier och perspektiv? Undrar du varför kurslitteraturen mest består av böcker skrivna av vita, västerländska män? Eller ska du precis börja plugga och känner dig osäker inför den traditionstyngda akademin? Det är du inte ensam om. Läs merJag vill..
|
Social snedrekrytering består 2007-01-08Statistiska centralbyrån har tagit fram en rapport över den kraftiga sociala snedrekryteringen till den svenska högskolan, en rapport som återigen visar klassamhällets självklara utgångspunkt: vi föds in i olika, orättvist olika, livschanser. Vem som läser vidare är inte en fråga om personligt intresse utan i hög utsträckning en fråga om klasstillhörighet. Ungdomar med arbetarbakgrund är avsevärt färre inom högskolan än i samhället som helhet, och ännu färre på de gamla, anrika universiteten, de prestigefyllda utbildningsprogrammen, i utlandsstudier och på doktorandutbildningar. Sverige är ett klassamhälle som inte försvinner genom att fler människor får tillgång till högre utbildning, istället händer just det som rapporten visar på: de övre skikten drar vidare, vidare till de finaste universiteten i Sverige eller ännu hellre utomlands, till dubbla examina eller till en doktorshatt som kronan på verket. Men att minska den sociala snedrekryteringen är möjligt. Ökningen av antalet utbildningsplatser och studiemedelssystemet, som har gjort det ekonomiskt möjligt att studera även för den som saknar andra försörjningskällor, har varit helt avgörande för att göra utbildning reellt tillgänglig för fler än den rikaste eliten. Men den borgerliga regeringen har nu utlovat att man inte kommer att fortsätta sträva mot 50%-målet, att hälften av alla ungdomar i en årskull ska studera vidare, utan istället satsa mer på de som kommit in på högskolan. Det är ett problem att för lite pengar satsas på de nya högskolorna och universiteten, på humaniora och samhällsvetenskap som får allt sämre kvalitet, på forskningsanknuten grundutbildning på de mindre högskolorna, men detta avhjälps inte genom att låta färre människor studera vidare. Att minska antalet utbildningsplatser är detsamma som att stänga högskolan för fler grupper, att öka den sociala snedrekryteringen och ifrågasätta allas rätt till högre utbildning. Viktigast för att motverka den sociala snedrekryteringen är försörjningen. Utan ett studiemedel som går att leva på kommer högskolan i realiteten aldrig att bli öppen för alla. När en stor del av pengarna dessutom ska betalas tillbaka, minskar sannolikheten för att den som har knappa ekonomiska tillgångar ska våga sig till en högskola. De ekonomiska villkoren för studenter innebär att det är i stort sett omöjligt att överleva utan att antingen arbeta extra vid sidan av sina heltidsstudier, eller få pengar från föräldrar eller annat håll. Syftet med studiemedlet var att alla skulle ha samma formella rätt till högre utbildning, men inte ens det är längre verklighet, då studiemedlets värde urgröpts så mycket utan att höjas. Studenterna blev i någon månad innan valet en viktig grupp, men nu är det moderaternas linje som har vunnit: den som inte orkar, klarar eller kan få ett jobb utöver heltidsstudierna eller kan försörjas av föräldrarna, den bör heller inte sätta sin arbetarklassfot inom den högre utbildningen. Den sociala snedrekryteringen är ett allvarligt samhällsproblem, det ökar klyftorna och försämrar individers livschanser. Men det är också ett allvarligt problem för högskolorna själva, för forskningen och vår kunskap om världen. I valrörelsen handlade mycket av debatten kring den högre utbildningen om kvalitet, vilket ofta likställdes med fler undervisningstimmar och därmed ställdes kvalitet (mycket pengar per student som redan finns i högskolan) mot kvantitet (en högskola som kan ta emot många studenter). Antalet undervisningstimmar och handledningstid är förstås oerhört viktigt, men det finns fler aspekter på kvalitet och inte minst viktigt bland dessa är sammansättningen av studenter. Studenter från överklassen har ingen anledning att fråga sig varför forskning på arbetsmiljö eller de sociala klyftornas ohälsosamma inverkan på samhället ges mindre utrymme än nationalekonomiskt inspirerade frågeställningar. Ett socialt enhetligt forskarsamhälle kommer aldrig att kunna skapa kunskap som kommer mänsklighetens bästa till del, kommer inte att röra sig utanför sin egen sfär av viktiga frågor. De intressanta frågorna uteblir, de radikala perspektiven omöjliggörs om det inte finns studenter i varje kurs, på varje program, som efterfrågar det. Genom universitetet kan vi inte avskaffa klassamhället, men det måste finnas människor från alla skikt i samhället för att en högre utbildning och forskning värd namnet ska vara möjlig. Vi ser hur situationen inom den högre utbildningen ser ut, att arbetarbarnen blir färre, att skiktningen mellan högskolor och universitet blir tydligare, att allas möjlighet och rättighet till högre utbildning ifrågasätts – och de politiska förslagen innebär att inte höja studiemedlet, att inte bygga ut högskolan, att skapa elitskolor och universitet, helt enkelt att göra den sociala snedrekryteringen ännu värre. Högerns klasspolitik kan inte bli tydligare. Carolina Lindkvist Förbundsordförande VSF |
Besök också     
 |
 |