Välkommen till VSF

Sitter du också längst bak på föreläsningarna och tycker att det saknas alternativa teorier och perspektiv? Undrar du varför kurslitteraturen mest består av böcker skrivna av vita, västerländska män? Eller ska du precis börja plugga och känner dig osäker inför den traditionstyngda akademin? Det är du inte ensam om.

Läs mer

Jag vill..

..få mer information om Vänsterns studentförbund

..bli medlem i VSF

Första maj: drömmar om bröd och rosor

2007-05-01

Kamrater!Det här är arbetarrörelsens internationella högtidsdag, det är en festdag, en kampdag och det är en dag för vackra drömmar och för stora ord! Och vi som är här idag, vi är dom som reser sig upp och vänder sig mot den orättvisa världen vi lever i!

Men vi som gör det, vi som vill rättvisa och jämlikhet, vi får ofta höra att vi visserligen har ett gott hjärta men att våra jämlikhetssträvanden ofelbart kommer att leda till diktatur, massmord, kulturskymning och samhällelig kollaps. Men den som säger så ser inte världen av idag: det är ju i dagens värld, i vår sköna kapitalistiska värld, som barn framlever varje dag i hunger och dör hungriga trots det enorma överflöd av mat som EU:s länder producerar. Det är ju i dagens värld som aids-sjuka människor dör på trappan till de stora läkemedelsföretagens profitstinna kontor. Det är ju i dagens värld som den som blir arbetslös straffas till fattigdom medan den som avskedar alltid går fri. Det är i den här världen som fattiga och desperata människor på flykt skjuts ner vid gränserna till Fästning Europa. Det är ju i den här världen som aktieutdelningarna är astronomiska men löneökningarna minimala.

Vi lever i en värld där allting är upp-och-ner. Där USA:s krig sprider frihet, medan palestiniernas kamp för ett värdigt liv i sitt eget land är terrorism. Där feminism är att återinföra pigan i de svenska rikemanshemmen, där frihet är friheten att slippa teckna kollektivavtal eller till och med friheten att arbeta för 50 spänn i timmen. Där de som har det svårast får stå till svars för samhällets problem, där de som är sjuka eller arbetslösa kallas fuskande latmaskar som knappt orkar öppna munnen för att låta de stekta sparvarna flyga in. Rättvisa är att sänka a-kassan och sjukersättningen och ta bort förmögenhetsskatten. När rättvisa är att ge åt dem som redan har, då vet vi att världen är upp-och-ner.

Vi är inga världsfrånvända drömmare, vi ser världen nyktert och klart och det är ingen vacker syn vi ser. Men det är genom organiserad kamp för gemensamma intressen som vi har tillkämpat oss alla de rättigheter vi har idag. Det är våra och våra föregångares jämlikhetssträvanden som har kortat arbetstiden, som har öppnat arbetsmarknaden för kvinnor, som har byggt miljoner bostäder, som har sprängt överklassens utsmyckade gallergrindar in till universiteten och skapat plats också för arbetarklassen. Det är tack vare våra och våra föregångares jämlikhetssträvanden som vi har rättigheter på våra arbetsplatser, som vi slipper stå med mössan i hand och säga ja tack, som vi kan demonstrera fritt på våra gator och torg, som vi kan beskatta de rika och ge till de fattiga.

I ett halvår har vi nu vaknat upp varje dag till ljudet av högerspökenas försämringar: försämringar av våra rättigheter, våra bostäder, våra plånböcker, men detta betyder bara en sak: att vi måste öka vårt motstånd, för vi är alltid i opposition! Så länge vi lever i en kapitalistisk värld är vi alltid i opposition, vi står alltid för motståndet!

Kamrater, vi står inte här av gammal vana, inte av nostalgiska skäl, inte för att någon tackar oss eller för att någon bett oss eller tvingat oss. Inte för att försvara något gammalt, inte för att tacka historiens alla herrar för våra egna segrar, inte för att vända blickarna mot högre makter. Vi står här för att vi gör motstånd och för att vi drömmer om en annan värld. Men vi drömmer inte om ett rosenrött paradis, inte om ett himmelrike på jorden. Allt vi kräver är att vårt arbete ska tillhöra oss själva, att makten över våra liv ska ligga i våra egna händer. Det är det enda mänskliga kravet, alternativet finns inte.

Detta är arbetarrörelsens internationella högtidsdag och över hela världen samlas socialister för att forma motstånd och bygga alternativ. Det är vår högtidsdag och därför ska vi minnas dem som kämpat före oss, vi ska minnas deras drömmar och vi ska fortsätta arbeta! Idag är det första maj och det finns inte på hela året en bättre dag för att forma och sätta ord på våra drömmar. Tänk på en värld där inga barn går och lägger sig hungriga. Tänk på en värld där alla kan läsa och skriva och har möjlighet att göra det. Tänk på en värld där vi alla är konstnärer, där vi alla är intellektuella, där vi alla njuter frukterna av vårt arbete. Tänk på en värld där vi för första gången kan möta varandra inte som producenter av varor, inte som underordnade och överordnade, tänk på en värld där vi möter varandra som hela och verkliga människor och som jämlikar. Det är en värld där solen strålar mera klar på oss alla.

Men kamrater, vi är inte där. Vi har många iskalla dagar med flygbladsutdelning, tusen och åter tusen hinkar med tapetklister att blanda till, insändare att skriva tills fingrarna blöder, fackliga blockader att frysa oss igenom, långa kommunfullmäktigemöten att lida oss igenom, demonstrationståg att skrika oss hesa i, debatter där vi stångar våra pannor blodiga mot den ena motståndaren värre än den andra, tal att hålla. Vi måste gömma flyktingar, öppna kvinnjourer, bygga tak över huvudet för hemlösa. Men det här är inte en rörelse man går in i för att diskutera procentsatser eller sitta på möten, inte för att bråka eller få människor att vara på ett visst sätt, utan för att världen är upp-och-ner och för att vi lärt oss att förstå att det inte är givet eller nödvändigt, utan något som vi kan förändra. Den här rörelsen är för dem som kan se sambanden, som kan stå på torget i Lund, eller i Nässjö eller i Kiruna eller torget i Caracas, i Teheran, i New York eller Paris och tillsammans drömma om en värld fri från förtryck och exploatering, men också se hur detta hänger samman med att vi kräver lägre priser på bussen, fler lägenheter, högre a-kassa, högre studiemedel och rätt till fasta jobb. Det är för att vi när de drömmar som vi också hamnar rätt i vardagens frågor, det är för de drömmarna som vi kan, vill och måste fortsätta. Och det är för att vi när de drömmarna som vi vet vad som är viktigt: att försvara arbetsrätten, att inte skylla arbetslösheten på de arbetslösa, sjukskrivningar på de sjuka eller segregationen på alla som kommer till Sverige från andra länder för att skapa sig ett bättre liv.

Det här är arbetarrörelsens internationella högtidsdag, och det handlar inte om regeringen, det handlar inte om nedskärningar eller försämringar, för vi är inga defensiva försvarare av ett dåligt fungerande system, vi är de som ser ljuset bortom trädtopparna, som känner förändringens vindar när den blåser mot vår hud. Vi är dom som ler mot befrielsens regn när det svalkar våra heta kinder.

Idag är det arbetarrörelsens internationella högtidsdag och vi måste fortsätta arbeta, men vi måste också något annat: vi måste drömma om en bättre värld. Om fred och frihet, om bröd men också om rosor, om socialism och människovärde.

Carolina Lindkvist
Förbundsordförande VSF

Förstamajtal 2007-05-01